Som jag skrivit tidigare så överlevde det mesta av vårt lösöre den lite skakiga flytten till nya huset. Några krukor och liknande gick sönder och det får man kanske räkna med. Dessutom gick ett skrivbord från ett svenskt företag i möbelbranschen i två delar när det skulle tråcklas upp på (eller om det var ned från) lastbilsflaket. Jag nämnde händelsen igår kväll på en restaurang när vi åt middag med en forskare från Australien (han är här i en vecka och utbildar Emma och hennes kollegor i att forska i fastighetsfrågor) och han undrade om det möjligen var en möbel från IKEA? - ”Öh, jo, det stämmer”, svarade jag. - ”IKEA-möbler måste monteras ned innan de flyttas”, konstaterade han då sakligt. Det verkar alltså finnas en globalt spridd kunskap om hur IKEA-möbler ska hanteras vid flytt som både Emma och jag missat. Hur som helst har vi insett att vi behöver skrivbordet och jag har ägnat viss möda åt att reparera det. Det första försöket innefattade att reparera bordet med befintliga delar (och några extra skruvar) men det misslyckades kapitalt; till stor det beroende av att bordet till 99 % består av limmat och pressat spån. Nästa försök var lite mer grundligt och ambitiöst och innefattade bl a att cykla till marknaden (den är stor och inte till alla delar utforskad av västvärlden) och försöka hitta spik och skruv i långa längder samt en IKEA-nyckel. Det mesta fick jag till slut tag i, och med hjälp av lite verktyg vi har hemma (prisa gud för borrmaskinen) och en del ingenjörskonst (samt en del upprepade försök) så har vi nu ett tungt skrivbord helt och stadigt som en klippa. Jag såg för övrigt att Ingvar Kamprad figurerat lite i svensk media de senaste dagarna. Det vore kul om han tog sig tid (och råd) att komma hit och titta på vårt armerade skrivbord, nu bestående till 25 % av järn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar