Kompisar

Det är lätt att få kompisar på stan i Bahir Dar, mycket lättare än i Stockholm. Hemma är jag bara en grå stadstjänsteman i mängden. När jag cyklar eller promenerar i Bahir Dar får jag en ny kompis i genomsnitt ungefär var femte meter. Det finns förstås olika sorters kompisar. Det finns sorten mikrokompis, en sån där bekantskap som uppkommer hastigt men försvinner lika snabbt, t ex en high-five från en mötande cyklist, en unge som springer efter och skriker HELLO, eller ett varmt leende. Sedan finns det de något längre bekantskaperna, kanske innehållande en trivsam diskussion om möjligheterna till en affärsuppgörelse (det leder oftast inte till affär) eller någon som vill diskutera Zlatan eller schweiziska banker. Ibland utvecklas sådana situationer till vänskap, som i fallet med Adane som jag kom i slang med igår. Jag vet inte exakt när man blir vänner, vad som gör det definitivt, men vi bestämde i alla fall träff och idag cyklade vi runt och tittade på några platser i hans del av stan som han ville visa upp. Jag fick också som hastigast se hans hem och träffa hans styvmor som arbetade med att bereda spannmål. Han ville gärna bjuda mig på en kaffeceremoni (skulle i så fall bli min första) men det hanns inte med och får vänta till en annan gång. Adane är en trevlig prick med ett visst mått av framtidstro och vi kommer säkert att träffas fler gånger.