Vattenrening

Tanasjön är Etiopiens största sjö (om än väldigt grund) och en viktig resurs för de människor som lever i dess närhet eller nedströms längs Blå Nilen. Jag har redan tidigare lärt mig att Tanasjön inte lämpar sig att simma i på grund av bilharzia (snäckfeber), en parasit som tyvärr gör många sjöar i Etiopien olämpliga för svalkande bad. Emma visade mig idag en rapport hon kommit över på universitet (”Management of shallow water bodies for improved productivity and peoples´ livelihoods in Ethiopia”) och efter att ha bläddrat lite i den har jag nu fått ytterligare argument att hålla fötterna på det torra i fortsättningen. Här är några citat från rapporten: ”Tanasjöns miljö är under ökande negativ påverkan från specifika och diffusa källor till föroreningar varav större delen kommer från Bahir Dar eftersom staden inte har något centralt avloppssystem och de flesta avloppsledningar är riktade mot Tanasjön”; ”Avloppsvattnet från sjukhuset och bebyggelsen nära St. Georgekyrkan innebär stora hälsorisker för befolkningen eftersom en stor del av stadens grönsaksodlingar får sin bevattning från detta obehandlade vatten”; ”Omkring en fjärdedel av stadens hushåll saknar sanitetsanläggning och använder sig av närliggande fält”; ”Det finns ingen specifik plats att ta hand om avloppsvatten utan det leds oftast ut direkt på jordbruksmarken som gödningsmedel”; ”De befintliga fabrikerna släpper ut sitt avfall utan någon rening”; ”Det finns ingen organiserad plats för hantering av sopor”. Men rapporten föreslår också en satsning på en kommunal plan för omhändertagande av avloppsvatten genom anläggande av våtmarker som utnyttjar den naturliga reningsprocessen i kombinationen av vegetation, markskikt och de mikroorganismer som finns naturligt i en sådan miljö. En sådan satsning välkomnar jag, till dess håller jag mig till poolen på Kurifto när badsuget blir påträngande.