Glada geladababianer

Vi är nu tillbaka efter en kort men intensiv tur till de vackra Simienbergen. Resan bjöd på en hel del intressanta inslag och vi hade ett mycket trevligt resesällskap; 11 förväntansfulla ferenjis (utlänningar) i en minibuss trotsade de dåliga och dammiga vägarna norrut för att slutligen nå fram till den sista byn innan nationalparken tar vid. Här skulle det förtäras en sen lunch och ordnas med parkavgift, guide (obligatorisk) och parkvakt (obligatorisk även han). Vi hade i förväg bokat ett enkelt boende i sovsal en dryg timmes bilresa in i parken längs slingriga bergsvägar, men vi hade inte förberett med en viktig liten detalj: proviant (att det saknas restaurang, mat, vatten och kök dit vi skulle hade ingen kollat upp…). Det blev ett improviserat inköp av mat och dryck samt hyra av köksutrustning och spritkök. Vi snålade bort hyra av kock vilket jag anade skulle vara ett misstag och så visade det sig snart vara. Det var tur att vi fick ett ordentligt skrovmål innan vi begav oss in i parken för den sörja till måltid vi lyckades koka ihop den kvällen försöker jag förtränga från mitt minne (det blev till slut bröd och kakor som räddade tillställningen). Det var i alla fall härligt att vara uppe i bergen och den efterföljande dagen bjöd på fina vandringar längs bergskanterna med fantastiska utsikter. Vädret så här års är torrt och soligt, inte så grönt som efter en period av regn men sikten är klar och vägar och stigar är i bra skick. Jag skulle gärna komma tillbaka hit efter regnperioden för att uppleva skillnaden. En mycket trevlig bekantskap var de punkfriserade och sympatiska geladababianerna. Någon påstod att de är människoätande men det tror jag inte en sekund på; de var i själva verket mycket sällskapliga där de satt i grupper på grässlätterna och mumlade för sig själva och plockade och åt av det solbrända gräset. När mörkret faller försvinner de mätta i magen över bergskanten för att söka upp sina grottor som skydd för natten. Jag hade själv ingen lust att upprepa middagsproceduren från kvällen innan så jag planterade tidigt idén (och mötte inget större motstånd) att ta en omväg förbi den enda restaurangen i parken på vägen hem till vår sovsal. Mätta och belåtna kunde vi avsluta kvällen med lite samkväm runt en lägereld. Tidig avresa nästföljande morgon och en lång resa tillbaka till Bahir Dar för en efterlängtad och välbehövlig dusch.