Mellan 1897 och 1917 lät den etiopiske kejsaren Menelik II bygga en järnväg mellan hamnstaden Djibouti (i dåvarande franska Somaliland) och den nya etiopiska huvudstaden Addis Abeba. Sedan dess har inte mycket hänt på den fronten och den befintliga järnvägen är idag i dåligt skick. Halva järnvägssträckan är fortfarande i bruk (från Dire Dawa till Djibouti) men avgångarna är sporadiska och både tåg och räls är undermåliga. Sträckan Addis Abeba till Dire Dawa har inte trafikerats på många år och studerar man den överväxta banvallen där den korsar bebyggelsen i Addis Abeba får man ha en livlig fantasi för att föreställa sig hur tåg ska kunna ta sig fram. När vi senast var i Addis bodde vi på ett pensionat där den kortaste sträckan att ta sig ut till asfaltsväg var att gå längs den gamla rälsen som numera mest ser ut att användas till gångstråk, betesmark, fritidsgård och soptipp.
Men nu ska det bli ändring. Myndigheterna i Etiopien har tagit fram en femårig tillväxt- och utvecklingsplan för landet och kommer att lägga stora pengar på investeringar i teknik och infrastruktur. Exempelvis är den kraftiga utbyggnaden av vattenkraft (den enorma millenniumdammen ni vet) en del av planen. För att råda bot på den eftersatta infrastrukturen för transporter av människor och gods har man identifierat järnväg som en kostnadseffektiv lösning för framtiden och man har därför budgeterat för ett helt nytt järnvägsnät som kommer att binda ihop ett flertal större städer i Etiopien (dock inte Bahir Dar till en början). Den totala järnvägssträckan är beräknad till att överstiga 2000 kilometer i ett första skede. Nätverket av järnvägslinjer ska framförallt stödja jordbrukssektorn med transporter av exportprodukter i form av grödor och boskap. I praktiken har det dock visat sig vara krångligt att hitta finansiärer och att få till upphandlingar. Förra veckan var det pompa och ståt i Addis när Indiens premiärminister var på besök och i det sammanhanget meddelades det om en indisk subventionering av den planerade nya järnvägen mellan Addis och Djibouti. Om jag förstått det rätt finns ett samband med ett indiskt intresse av att importera pottaska från Etiopien, men det får man nog ta med en nypa salt (eller pottaska).
Men nu ska det bli ändring. Myndigheterna i Etiopien har tagit fram en femårig tillväxt- och utvecklingsplan för landet och kommer att lägga stora pengar på investeringar i teknik och infrastruktur. Exempelvis är den kraftiga utbyggnaden av vattenkraft (den enorma millenniumdammen ni vet) en del av planen. För att råda bot på den eftersatta infrastrukturen för transporter av människor och gods har man identifierat järnväg som en kostnadseffektiv lösning för framtiden och man har därför budgeterat för ett helt nytt järnvägsnät som kommer att binda ihop ett flertal större städer i Etiopien (dock inte Bahir Dar till en början). Den totala järnvägssträckan är beräknad till att överstiga 2000 kilometer i ett första skede. Nätverket av järnvägslinjer ska framförallt stödja jordbrukssektorn med transporter av exportprodukter i form av grödor och boskap. I praktiken har det dock visat sig vara krångligt att hitta finansiärer och att få till upphandlingar. Förra veckan var det pompa och ståt i Addis när Indiens premiärminister var på besök och i det sammanhanget meddelades det om en indisk subventionering av den planerade nya järnvägen mellan Addis och Djibouti. Om jag förstått det rätt finns ett samband med ett indiskt intresse av att importera pottaska från Etiopien, men det får man nog ta med en nypa salt (eller pottaska).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar