En nypa salt

Även om det numera börjar brytas guld och pottaska i Danakilöknen i Afarregionen så är saltbrytning traditionellt den huvudsakliga industrin och också det många bland Afarfolket lever av. Det låglänta ökenområdet var en gång i tiden en del av Röda Havet och spåren från havet är tydliga med flera saltsjöar och saltslätter. Inte långt från Dallol, en av saltslätterna, ligger den lilla gudsförgätna byn Hamedila (det enda nöje som erbjuds här är att svalka sig med generatorkyld öl vid militärförläggningen). Det var här vi tillbringade några av nätterna under vistelsen i Danakil och det är här saltbrytarna vid Dallol bor. I gryningen beger de sig till arbetsplatsen 6 km bort där de ägnar hela dagen åt att för hand bryta salt från marken och karva dem till jämna block. Blocken lastas sedan på öknens havremopeder: de uthålliga och stolta kamelerna. De gör därefter den långa vandringen från låglandet upp till staden Mekele på höglandet där saltblocken säljs och renas till vanligt salt. Längs denna väg skådas ständiga kilometerlånga karavaner med hundratals kameler (och även några arbetsamma åsnor). Och så här har de brutit och transporterat salt sedan urminnes tider. Fundera på det när du tar en nypa salt på det lagom kokta ägget nästa gång.