En av de etiopier vi lärt känna här är Atinkute som är chaufför på universitetet och körde Emma ett tag under våren. Atinkute äger också ett trevligt litet juicecafé på stan dit vi brukar ta våra besökare. När Emma ringde för att bjuda över honom till vår avskedslunch för universitetskollegor så kontrade han snabbt med att bjuda över oss på lunch dagen efter. Vi hade lite planer för eftermiddagen men det skulle inte vara några problem att titta förbi en stund mitt på dagen. Så vi tog oss över till hans hus på andra sidan Nilen, bekvämt klädda och med ett paket kex att bjuda på. Vid entrén till huset blev vi en smula fundersamma för marken där var dekorerad med det etiopiska prydnadsgräset som brukar betyda högtid av något slag. Och väl på gårdsplanen bakom huset visade det sig vara stor fest med utsmyckning, musik och bespisning. Och ganska många gäster; de flesta betydligt mer uppklädda än vi. Atinkute hälsade oss välkomna och det visade sig efter en stund att tillställningen var en dopfest för hans tre månader gamla dotter. Vi visste inte ens att han hade en dotter, han hade inga barn när vi frågade för typ ett halvår sedan. Hur som helst blev det en trevlig överraskning. Man kan säga att vi hamnade på kaffe med dop.






Atinkute glömmer jag inte i första taget (dock är namnet svårt att komma ihåg...hade ngn liknelse för att komma ihåg men kommer inte ihåg den heller)! Speciellt inte i samband med den ack så oförglömliga bergsfärden till OCH från Lalibela :-)
SvaraRaderaKRAM
Petra