Bruna Nilen

När vi besökte fallet i Blå Nilen under torrperioden var vattnet ganska rent och klart, men när vi igår gjorde ett återbesök var färgen snarare brun. Annars var mycket sig likt; samma barn som sprang efter oss och sålde prylar och lekte guider, samma livliga marknad i byn Tis Isat intill fallet, samma timslånga skumpiga bilresa från Bahir Dar. Och solen värmde obarmhärtigt runt lunchtid. Men en hel del var också annorlunda. Det var mer vatten den här gången, inte bara i floden och fallet utan också i markerna runtomkring. Det blev många hopp från tuva till tuva och sten till sten (och ibland några blöta och leriga steg däremellan). De har också byggt en ny och fin hängbro sedan vi var här senast. Men den största förändringen var nog ändå den nya inramningen. Det tidigare torra och solbrända landskapet hade nu exploderat i skiftande nyanser av grönt. Majs och sockerrör stod som spön ur backen och ängarna stod i blom. Och regnet har spolat Tanasjön full av sediment från höglandet som sedan forsar ned för den numera Bruna Nilen.