Var tog vägen vägen?

Den som har läst ”Liftarens guide till galaxen” (jag ska erkänna att jag själv slutade läsa när allt blev fullständigt obegripligt efter några kapitel) kommer kanske ihåg den underbara inledningen med en gul bulldozer. Jag fick lite av samma känsla häromdagen, att man lite vagt uppfattar något i sin omgivning men tar först inte in konsekvenserna. Vi bor i utkanten av Bahir Dar (det är förvisso en småstad) och första biten hemifrån får man åka på en ganska gropig och dammig grusväg som vi har önskat att de kunde göra något åt. Denna morgon stod en jättestor bulldozer parkerad längs vägkanten och vi fick göra en liten gir för att ta oss förbi den (undrar vad den gör där). När vi passerade vägen igen under lunchpausen (vi äter oftast lunch hemma som ni vet) mötte vi samma bulldozer och denna gång var den ute och åkte på vägen (undrar var den ska). Vi funderade inte mer på det och efter jobbet stannade vi kvar på stan och åt middag med några bekanta. Vi hade inte bilen utan fångade en Bajaj (den trehjuliga taxin) när det var dags att bege sig hemåt. Halvvägs längs den vid det här laget mörklagda grusvägen (många vägar saknar belysning) tar det plötsligt stopp; Bulldozern har varit framme och hyvlat bort 100 meter av vägen och blockerat den med en flera stora jordhögar. Vi visste inte hur vi skulle ta oss vidare i mörkret annat än till fots och det visste inte vår taxichaufför heller. Vi betalade, tog fram ficklampan (tack Nokia för inbyggd ficklampa i mobilen) och började klättra över jordhögarna. Dagen efter växte det borthyvlade avsnittet undan för undan och det blev svårt att hitta alternativa färdvägar. Förvirrade minibussar som normalt trafikerar den nu avstängda vägsträckan kunde ses kryssa fram och tillbaka på usla kvartersgator i hopp om att hitta en körbar väg. Nu har de i alla fall tillfälligt öppnat en annan infart till vårt område (genom ett annat vägbygge) och med vår 4WD tar vi oss fram utan problem. Återstår att se om minibussarna så småningom hittar rätt igen.